Att vänta

Just nu väntar jag på att barnbarnen och deras föräldrar skall dyka upp. För mig som har barnbarnen rätt långt borta så betyder det så oerhört mycket varje gång vi har möjlighet att träffas. Den är veckan har jag förberett olika saker vi skall försöka hinna göra emedan de är är på höstlovet. Förutom brandbilen jag visat i ett tidigare inlägg så står bakning på programmet och en hel del fritt skapande. På lördag skall vi till Vasa teater och se på Nils Karlssons pyssling. Idag har vi dessutom fått årets första snö och det antar jag är till ren glädje för barnen, fast vi vuxna inte kanske alls tycker det är lika roligt. Som mormor tycker jag dessutom om att läsa sagor, så jag hoppas vi skall kunna koppla av med några små korta sagostunder också. Så här såg det ut tidigare idag hos oss:

Men nu har det mesta av snön redan töat bort, till glädje för mig, men kanske till sorg för barnbarnen. Jag önskar er alla som kikar in här ett trevligt veckoslut! Själv ser jag med glädje frammemot detta veckoslut och hoppas det skall bli helt underbart.

Kram på Er!